This page uses frames, but your browser doesn't support them.
Martin Lundell Henrik Andersson Mexiko Mexico Mexico City Ixtapa Mexico City Teotihuacan Zihuatanejo Ixtapa Acapulco Puebla Ambergris Caye (Belize) Cancun Chichen Itza Tulum Cozumel Cancun foto dykbilder dykfoton undervattensfoton
Martin Lundell Henrik Andersson
Framme i Mexiko!
Hej!
Nu har vi landat i Mexiko City och hunnit vara har i snart ett dygn. Resan
gick kanonbra till Paris - dar kande jag pa mig att bagaget inte skulle komma
fram. Jag och Henrik slog vad, och tyvarr vann jag! Mitt bagage kom fram, men
inte Henriks sa vi fick ga till fyra olika stallen pa flygplatsen i Mexiko for
att ordna sa de kor den forsvunna vaskan till hotellet.
Flygresan i ovrigt var en ny upplevelse. Planet vi satt i 13 timmar hade
180 platser, sa det var inte speciellt stort. Det fanns i och for sig filmduk
och pa den visades tva filmer, gamla och dubbade till spanska! Spanska var
spraket vi skulle kunnat for att gora oss forstadda pa flyget (Aero Mexico).
Det var inte mycket som blev ratt nar vi bestallde dricka. Vitt vin blev rott,
cognac blev whiskey, gin och tonic blev en Grand Marnier pa over en dl!!
Val i Mexiko var forst Henriks vaska borta, sedan skulle vi genom tullen.
Dar skulle man trycka pa ett en knapp och sa los ett trafikljus gront eller
rott. Det los rott for bade Henrik och mig, sa en liten flicka bad oss ga at
sidan och lyfta upp vara vaskor (som inte var sa manga) innan hon tog pa sig
handskarna!! Som tur var slapp vi strippa.
Vi bestallde hotell hemifran. Nar vi kom till hotellet blev vi motta pa
gatan av en portier. Hissen skots av en speciell hisschauffor och rummet ar
lika stort som min lagenhet! Hotellet ligger fint ocksa, men vi blev "forbjudna"
att ga over gatan eftersom det ar farligt att ga in i parken kvallstid. Har i
stan finns det enormt mycket poliser, sa det kanns faktiskt ratt tryggt att
vara i de centrala kvarteren.
Idag har vi kopt en bussbiljett till Zihuatanejo (efter manga forsok har
jag lart mig uttala det). Vi ar ratt stolta over att ha klarat av att kopa
biljetten. Det ar namligen inte sa latt att hitta ett stalle som saljer
bussbiljetter utan att kunna spanska. Bus och Ticket ar tydligen ord som
mexikanarna inte forstar! Nar vi till slut hittade stallet som salde biljetter
lag det pa en bakgard. Under tiden vi kopte biljetten larde jag mig en del
spanska eftersom de pa kontoret inte kunde ett ord engelska de heller! (Det
star lite spanska fraser i guideboken, och dom har varit till stor hjalp). Jag
kommer fa ova mer pa spanskan for det verkar som vi kommer aka 300 mil i buss.
(Det gar inte flyg de strackor som vi vill ta oss).
Staden Mexiko ar bade mycket trevligare och renare an jag hade forestallt
mig. Jamfort med Bangkok sa ar det har himmelriket. Dessutom gar det att ga
runt i stan. Vi har haft lite svart att fa busschaufforerna att forsta vart vi
vill ta oss, sa vi har gatt ratt mycket istallet, men tva bussar har vi ocksa
lyckats stanna och gora oss forstadda pa! Det ar faktiskt ratt roligt att inte
kunna spanska. Varje liten del av vardagen blir ett aventyr. Enda orosmomentet
ar hur vi ska kunna ta oss genom hela stan fran norra till soder nar vi kommer
tillbaks hit och ska byta buss.
Efter hela tva dagar i Mexiko har vi borjat forsta hur filmstjarnor kanner
sig. Vi har forstatt att det knappt finns nagra engelsksprakiga turister har
efter den 11 september. Det gor att vi ar valdigt exotiska. Att vi dessutom ar
1.99 och 1.93 langa gor ju inte att folk stirrar pa oss mindre...
I morgon ska vi aka till pyramiderna i Teotihuacan. Efter det bar det av
till vastkusten (Zihuatanejo och Acapulco). Efter det vet vi inte riktigt vart
vi tar oss. Det beror lite pa bussturerna och om vi mot all formodan skulle
hitta ett flygalternativ.
Ma gott dar hemma. Vi har det underbart.
I gar var vi i Florida
Hej allihopa!
Har kommer ett langt mail igen. Kann inget tvang att lasa! Ledsen om jag
inte svarat alla som mailat mig, men det hinns inte riktigt med! Jag har i
varje fall last alla mail!
Sedan senast har vi rest fran Mexico City till Teohiuacan, tillbaks till
Mexico City, till Zihuatanejo, Ixtapa och nu ar vi Acapulco.
Dagen efter forra mailet akte vi till pyramiderna i Teotihuacan (bodde aven
dar). Vi klattrade uppfor pyramiderna i stralande sol och 27 graders varme. Vi
tyckte det var varmt, men vi blev erbjudna en guidad tur av en kille som sag
ut som en sumobrottare. Det ska egentligen vara gratis guidade turer, men
eftersom det ar sa fa turister har ar de installda. Killen ville darfor ha
US$40! Kan vi forsta med tanke pa att han skulle klattra uppfor pyramiderna!
Halvvags upp pa pyramiden, mitt ute (dvs inte pa trappan), stod vakter med
k-pistar! Undrar om dom skyddade stenen eller oss turister!?
Nar vi kom hit kunde vi ju ingen spanska. Nu har vi lart oss en del, t ex
att picante betyder starkt (mat) och att Amigo betyder att man ska titta at
andra hallet eftersom nagon forsoker salja nagot till en... Vi har fortfarande
klarat oss bra utan spanskan, men lite aventyr har det blivit. Nar vi skulle
aka fran Mexico City till Zihuatanejo lyckades vi kopa biljetter och komma pa
ratt buss, men vi kom inte av pa ratt stalle. Vi trodde vi skulle till
andhallplatsen, men det visade sig att vi skulle gatt av tidigare. Pa nagot
konstigt satt lyckades vi fa busschaufforen, som inte kunde ett ord engelska,
att kora oss tillbaks till Zihuatanejo for ca 30 SEK.
Att aka buss kanns ratt sakert, men nar vi akte fran Teotihuacan till
Mexico City stannades bussen i en liten fattig by och det kom fok ombord som
kroppsvisiterade alla passagerare - utom Henrik och mig! Lite senare akte vi
forbi slumomradena kring MC. Vilken enorm massa manniskor som bor dar! Jag har
aldig sett nagot liknande och tur ar nog det. Det var inte direkt nagra vackra
hus...
Bussresan forresten. Den holl pa att aldrig bli av. Vi hade drygt tva
timmar pa oss att med taxi ta oss fran norra delen av MC till den sodra. Efter
manga om och men fick vi tag i en taxi, men blev tvungna att dela den med
nagon annan. Nar vi gatt in i taxin sag vi att bensinmataren stod pa noll, sa
vi var supernervosa att fa bensinstopp mitt i rusningstrafiken! Det visade sig
att mataren var trasig! Taxifarden tog over 1,5 timmar och gick genom de mest
skumma delar av Mexico City. Ni kan bara forestalla er var lattnad nar vi kom
fram! Sa har i efterhand ar det roligt att ha akt runt i stan, men det var det
inte under tiden!
Val i Zihuatanejo var det inte direkt nagra problem att fa tag i ledigt
rum. Vi bodde pa ett guesthouse med 16 rum. Vi var dom enda som bodde dar. Det
ar vad jag kallar lagsasong! Det ar nastan bara bra med lagsasong. Lite
trakigt ar det att turistinformationer och guidade turer ar stangda! Pa
morgnarna har vi vaknat av att pappegojor har vasnats utanfor dorren. Lite
exotiskt kanns det allt. Nar vi badar flyger pelikaner ner i vagorna
tillsammans med oss!
I Mexico City var det ratt kallt (18 grader), i Teotihuacan lite varmare
(27) och har nere i Zihuatanejo, Ixtapa och Acapulco ar det drygt 30 och
nastan lika varmt i vattnet. Solen har gjort sa Henrik ser ut som en rosa
leopard! Han ar illrosa pa vissa delar och sa ar det en knivskarp grans dar
han ar kritvit! Vi far nog halla en kurs i hur man smorjer in sig med
solskyddsmedel... Trots missodet med solen njuter vi av fulla drag.
I gar var vi i Ixtapa, och det liknar Florida. Massor av lyxhotell, fina
gator med gras runt om, fina butiker, restauranger osv. Inte alls som det var
i lilla skitiga Zihuatanejo 15 minuters bussresa ivag. Henrik och jag var ju
bl a i Australien forra aret. Vi har lart oss en del om vagor sedan dess, sa i
ar har vi inte varit i behov av att bli raddade av badvakter. Tur ar det, for
nagra sadana finns inte har. Det finns daremot suverana vagor som vi surfat pa
- utan surfbrada! Vi blir som smabarn bada tva!
Nu ska vi hem och dricka resterna av var ful-cognac som vi kopte i gar. Det
fanns inget kant marke, sa vi kopte ett mexikanskt. Stort misstag. Nasta
misstag var att inte ha nagra muggar pa rummet, sa det fick bli fulcognac i
evian-flaska. Samma flaska anvande jag i gar som duscha eftersom duschen inte
ville slappa ifran sig nagot vatten!
Nar vi haft var lilla forfest vid poolen pa vart guesthouse blir det
middag. I dag ska vi inte gora samma misstag som i gar. Vi bestallde var och
en for sig, fordrink och ol till maten. Det visade sig att restaurangerna hade
2 till priset for 1 hela kvallen for att locka de fa turister som finns. Vi
fick en hel del att dricka...
Till sist, Henriks vaska kom fram till slut, sa allt ar frid och frojd. Nu
borjar jag bli frisk efter en forkylning och lite feber ocksa (som om det
skulle kunna hindra oss!)
Lagesrapport fran solen och varmen i Belize
Hej igen!
Nu ar jag verkligen pa semester. Jag har glomt nar jag skrev senast, men
det var i Acapulco tror jag. I sa fall har vi tagit oss darifran till Puebla,
vidare till Chetumal, till Belize City och ar nu pa Amergris Cayes. Henrik
beskrivet laget har som "Det kanns oerhort rattvist". On kan beskrivas med ett
ord: Vastindien! Nu ska jag se till att bli av med min forkylning sa borjar
dykningen med 50m sikt i vattnet!
Vi har nu rest en hel del i Mexiko. Fran Acapulco och hit var det forst
buss 8h, darefter buss i 17h, minibuss i 4h och avslutningsvis racerbat i
1,5h! Vi hade tankt att aka allt pa en gang, men trots vara efterforskningar
sa blev vi fast i Puebla over en natt. Det var i och for sig ratt trevligt.
Tidigare har massor av folk som sett oss forvanat utropat ord som "Grande",
flickorna har tittat pa oss med stora nyfikna ogon och killarna tittat pa oss
med stora avundsjuka ogon. I Pueble tittade som vanligt i stort sett alla i
restaurangen pa oss nar vi gick och satte oss. Ganska snabbt darefter kom en
flicka fram och lamnade en lapp dar hon fragade om hon "fick lara kanna oss".
Alltihop fick en ovantad vandning och kvallen avslutades med att en mexikansk
feminin kille foljde oss hem till hotellentren!
Acapulco var inte nagon speciellt trevlig stad. Det fanns i och for sig
oandligt langa och trevliga sandstrander, men staden blev ingen favorit for
oss. Vi blev erbjudna att kopa knark fyra ganger, varav ett erbjudande kom
fran en officiell turistguide - "You want to get laid? You want to get stoned?
Or anything at all, I've got it!" Darefter varnade han oss for att ata
skaldjur, problem med polisen, ran med dodlig utgang och att mexikanska
flickor ar som galna i europeiska killar och hanger efter en! (Undrar vad det
ar for fel pa oss som inte har nagra sadana efter oss!) Alla har vi ju olika
uppfattning om vad som ar farligt...
Kommer ni ihag evian-flaskan som jag drack ful-cognac i och som jag anvande
som dusch? I Acapulco fungerade inte spolningen pa rummet, sa samma flaska
fick dar fungera som spolanordning!
Vara spanskakunskaper gar framat. Vi behovde ga pa toa, men sag ingen. Jag
gick fram och pratade med en polis och fick lana polisstationens toalett. Det
kan i och for sig berott pa att han forstod att jag inte skulla fatta hans
vagbeskrivning. Mest stolt hittills ar jag over nar jag kopte biljett till
busen fran Puebla till Chetumal. Utan att kunna spanska lyckades jag dels boka
biljetten och dels fa reda pa att resan skulle ta 17h, det skulle inte
serveras nagon mat ombord och endast enstaka stopp pa fem minuter skulle goras.
De fem minuterna visade sig ble 50 minuter mitt ute i ingenstans, sa bade vi
och de andra passagerarna undrade vart chaufforen tagit vagen... Sent i gar
kvall eller om det var i natt stannade bussen och alla gick av for att stracka
pa benen. Henrik och jag smet snabbt ivag till "Sanitario" och var tillbaks i
tid tills bussen skulle ga, men da var bussen borta! Vi blev minst sagt
forvanade, men var hyfsat samlade (jag hade alla vardesaker i min ryggsack pa
mig) och fragade med var kombination av krippssprak, gester och engelska efter
var bussen tagit vagen. Vi fick reda pa att bussen var och at (=tankade), sa
det var ingen fara!
Bussbiljetten forresten. Nar vi skulle boka fran Acapulco till Belize sa
gick det inte boka hela vagen pa den oberoende resebyran eftersom det var ett
annat foretag och ett annat datorsystem i den delen av Mexiko. Det var darfor
vi fastnade i Puebla en natt.
Nar vi at igar hade servitrisen ingen fantasi. Vi pekade pa "Chicken" pa
deras engelska meny, men hon forstod inte vad vi ville ha. Jag tyckte inte det
var nagot annat att gora an att borja leka kyckling! Servitrisen vek sig
dubbel av skratt, men vi fick vad vi ville ha! Om Bengt Bedrup skulle sett mig
skulle jag fatt en inbjudan till Gaster med gester omedelbart!
Nagot jag inte lart mig pa spanska ar att sta i ko. Mexarna kommer helt
enkelt och gar rakt forbi en i koerna har. Tur att man ar pa semester och inte
har brattom!
Vi har traffat de forsta vitingarna! Dels en amerikan i Acapulco och dels
tva svenskar som samtidigt som oss var och sag pa galna killar som dok fran 35
meters hojd ner mellan tva klippor! Nu lagger vi spanskan pa hyllan eftersom
det talas engelska i Belize. Helt underbart att datorprogrammen ar pa
engelska. Hur kommer man t ex pa att @ fas fram genom att trycka AltGr + Q pa
en spansk dator nar tecknet ar ovanfor 2!?
Nu nar vi akt nagra hundra mil buss i Mexiko har vi sett massor. Mexiko ar
ett fascinerande land. Vi har sett rika lyxhotell dar inte ens vi fatt kopa
glass och vi har sett slummen utanfor bl a Mexiko City. Vi har sett den enormt
stora staden MC och vi har sett riktiga byhalor. Valkladda kostumnissar och
riktiga krypplingar med trasor pa sig. Vi har sett asfalten i staderna och de
vidstrackta stranderna vid kusten. Stallen dar det aldrig verkar vara turister
och Ixtapa dar det bara finns turister, och massor av andra kontraster.
Roligaste synen av alla ar nog anda falten vi sag i gar kvall. Dar fanns det
palmer pa vidderna och bland dem gick det omkring kor och betade!
Nu far det vara nog for idag. Nar jag kommer hem kan jag beratta mer om nar
vi befann oss mitt i Hitchcooks film "Faglarna", dikutera varfor
busschaufforen hade ett baseboll-tra bredvid sig nar han korde och hur mycket
annat som helst! Aventyr ar det ingen bristvara pa har inte! Ska bli lite
skont att vara pa samma stalle i fyra dagar (om vi inte far for oss att aka
till Caye Caulker eller Belize City ocksa)
Temptation Island - men vi blev inte frestade
Hej igen!
Det visade sig att det blev ett jattelangt mail det har. Mest anpassat for
den nyfikna familjen, sa ni andra far lasa sa mycket eller lite som ni vill!
Nu har vi tagit oss vidare fran San Pedro pa on Ambergris Caye i Belize,
tillbaks till Belize City, Chetumal och sedan vidare till Acapulco. For er som
inte hittat Abergris Caye pa kartan sa ar det en o som ligger valdigt nara
Mexiko. Det ar sa pass nara Mexiko att Mexikos kustbevakning var och tittade
till oss nar jag dok. Snacka om risig bat - den sag mest ut som en flyktingbat!
Valkomnandet pa Ambergris Caye var det inget fel pa. Vi hittade ett hotell
vid stranden och med terass langst upp. Gatorna pa on bestar av packad sand
och stamningen ar valdigt avslappnad. Direkt efter att vi checkat in vandrade
vi i havskanten pa den vita sanden till en bar. Pa vagen fragade en svart
kille med rastaflator (det maste varit han fran Japp-reklamen!) om vi ville
titta pa hans trafigurer for att sedan fraga om vi ville bli mer avslappnade.
Vi tyckte vi var tillrackligt avslappnade, sa vi gick vidare till baren dar vi
drack tva ol var eftre att knappt ha atit ellr sovit under de tva dygn det tog
att ta sig dit. Pa baren hande nagot som inte hant pa snart tre veckor - vi
horde en telefon ringa. Det blev som en signal pa att det faktiskt fortfarande
finns en verklighet med telefon, stress, asfalt och en massa annat nagonstans
langt, langt bort. Det var tur att de spelade "Don't worry be happy" pa radion
och det satt en skylt over baren med texten "No shirt, no shoes, no problem".
Olen forresten. Jag skulle bestalla till oss och forsokte med tva Corona. Big
misstake! Man ska tydligen inte bestalla mexikanskt i Belize. Det borde vi ju
forstatt eftersom en kille i var minibuss blev hotad med US$1000 i boter for
varje olflaska han tog med over gransen fran Belize.
Gransovergangen till Belize var lite smastrulig. Vi var tvungna att visa
vara pass i fyra olika hus och betala avgifter pa tva olika stallen nar vi
skulle passera gransen. Avgifterna blir ju inte enklare att hantera nar det
star $ for mexikanska pesos, belizes dollar och for US$. For att Henrik och
jag ska forsta vad vi pratar om har vi nu dopt valutorna till taco-pengar,
cowboy-pengar och semi-pengar (en belizepeng ar vard halften av en cowboy
peng)
Att vara i Belize var en omvaxling mot tidigare. Folk tittade inte pa oss
som om vi var fran mars utan som vanliga manniskor. Dessutom pratade alla (nastan)
engelska. Landet ar valdigt fattigt och majoriteten av dem som bor dar ar
svarta (inte bara morka som i Mexiko). Samtidigt som det ar fattigt ar allt
mycket dyrare dar, atminstone for turister, an i Mexiko. Samtidigt finns det
lyx. Nar vi akte var racerbat (tva 225 hk motorer) till Ambergris sag vi en o
som sag ut som en perfekt skott golfbana. Vi vet fortfarande inte om on ar
konstgjord eller inte. Golfbana! Pa Ambergris aker man inte bil. Dar aker man
golfbil! Forutom pa kvallarna forstass, for da far man inte ens aka golfbil i
stan. Da ska man ga! Ingen stress pa den on inte.
Vi har fortfarande roligt at forsta kvallen pa Ambergris nar vi bestallde
tva margaritha. Efter att vi bestallt gick servitorerna och gjorde high five
pa varandra (vi sag det i ogonvran och forstod ingenting). Efter ett tag kom
servitoren tillbaks med tva enorma drinkar och sa med ett stort leende "Take
your time". Vi hade ratt trevligt, framfor allt med tanke pa att vi fick
skratta sist nar de raknade fel pa notan med 30%!
Andra kvallen pa Ambergris var i lordags. Da hade vi tankt ga ut och parta
lite, men vi insag snart att det inte var nagon bra ide. Fran ingenstans kom
en massa fulla medelalders skilda amerikaner och tog over stallet vi var pa.
Det var i och for sig en upplevelse att se hur de beter sig nar de vill ha
roligt och "kul kul" en kvall.
Utanfor Abergris ligger varldens nast langsta barriarrev, sa det var ju
bara tvunget att dyka dar. Jag har hort att sikten ska vara superbra ocksa.
Tyvarr var det sa daligt vader att alla utom jag stallde in dykningen den dag
som jag skulle dyka. Det var ju bra eftersom det bara var jag, kaptenen och
divemastern pa baten, men lite trakigt eftersom sikten "bara" var 20 meter.
Daligt vader forresten. Det var drykt 30 grader varmt och stralande sol, men
det blaste ganska mycket sa vagorna var inte sa roliga.
Det var inte sa mycket fiskar i vattnet som det var i Thailand i somras, sa
jag blev ratt besviken nar jag kom ner i vattnet. Besvikelsen forsvann dock
nar jag sag en spotted eagle ray komma simmande nagra meter ifran oss. En
spotted eagle ray ar en plattfisk som ser ut som en kvadrat med en svans i ena
hornet. Guiden sa att fisken var ca 3m bred, men i min fiskbok star det att
den kan bli knappt 2,5 meter bred och vaga 230 kg. Den var i vilket fall som
helst helt enormt stor och jag blev sa imponerad att jag inte lyckades ta
nagot kort trots att jag holl kameran i handen. Jag fick lite revansch nagra
sekunder senare nar jag filmade en simmande skoldpadda med min kamera.
Medan jag dok snorklade Henrik fran en annan bat (dar vagorna var lite
lagre sa hans snorkel inte vattenfylldes hela tiden). Pa hans bat var det mer
folk, hela fyra personer plus besattning!
On Ambergris Caye forresten, den kallas numera ocksa for Temptation Island
eftersom det var dar nagot amerikanskt TV-bolag spelade in dokusapan.
Ett av de staende internskamten som vi kor mellan varandra nu ar "Is that a
sunburn man!?" En kille i 15-arsaldern fick se Henrik nar han kom upp ur
vattnet och undrade vad det var for marke med knivskarp rand han hade pa
axeln. Det ar solbranna, och det ar darfor han numera ar en rosa leopard!
Henrik upprepar gang pa gang att Gud finns. Detta eftersom han tycker att det
ar rattvist att jag far alla myggbett (han har inte fatt ett enda, maste vara
nagot fel pa hans blod!) nar han har brant sig sa! Henrik sager att hans blod
ar utmarkt men att myggen visar sympati for hans roda hud.
Nu ar vi som sagt i Cancun. Efter att ha tagit oss hit har vi totalt akt
langfardsbuss i 54 timmar och med 8 olika bussbolag. De flesta bussar har
varit bra, men de senaste dagarna har vi lyckats klanta till det och akt tva
risiga bussar. Det hela borjade nar vi skulle aka minibuss fran Belize City
till Chetumal. Nar vi kom till Belize City med bat sag vi en minibuss sta och
vanta. Jag fragade om bussen gick till Chetumal. Den mexikanske chaufforen
(mexikansk = kan inte ett ord engelska) nickade och ville ha min vaska. Fast
sekunden efter bestamde han sig for att alla vaskor skulle ner fran taket till
marken. Eftersom ingen av de andra passagerarna hjalpte till sa gjorde jag
det. Nar alla vaskor var avlastade fick chaufforen for sig att vaskorna nu
skulle in i bussen, sa jag lyfte in dem dar eftersom jag redan var
genomsvettig (det var jattevarmt i solen). Nojd efter att ha varit snall och
hjalp till gick jag och Henrik och satte oss i bussen och invantade avfarden.
Da kommer en tant och borjar skrika pa mig att om jag inte hoppar av bussen
ringer hon polisen. Jag fragar lite snallt varfor hon ska gora det, men da
blir hon bara mer irriterad och skriker nagot mer om polisen! Det var inget
annat att gora an att rota fram vara vaskor och lasta av bussen. Vi tror att
vi inte fick aka med bussen eftersom den kom fran Guatemala och inte fick ta
upp nya passagerare i Belize. Istallet fick vi aka en Mike Tyson/Don King-taxi
(dvs en stor vit Lincoln av modell touring, cruising eller nagot sadant) till
en annan busstation. Darifran akte vi buss till Chetumal.
Den buss vi fick aka var en gamnal amerikansk skolbuss, givetvis utan AC,
men med galonsaten, en handflatas benutrymme och full av folk (bara locals, vi
och tva hollandare). Dte blev sa fullt att Henrik och jag blev tvungna att
forsaka fa plats i samma sate, men kvaliteten pa bussen var ju inte sa hog.
Nar bada vi satte oss pa samma sate sa gick det sonder! Christan maste dock
halsa Palmer att det ar bra service pa bussarna har jamfort med
skoldpaddsbolaget som kor i Stockholm. Har stannar bussen sa fort nagon star
vid vagkanten och vinkar. Dessutom sa kan man saga till chafforen nar man vill
sa stannar han och slapper av en, aven om det bara ar 50 meter sedan han
stannade senast. Dessutmo har de vagbulor sa fort det star ett skjul vid sidan
av vagen, och med tanke pa fjadringen i bussen sa hoppade det ratt bra langst
bak dit vi turister forpassades. Vi akte sadan buss i 4,5 timmar... Vi tog
kort pa bussen for att komma ihag den jobbiga farden, men hollandarna tyckte
vi var konstiga eftersom det var en jattefin buss (jamfort med de bussar de
akt med i Guatemala)
Val i Cancun skulle vi bara sova och sedan aka vidare till pyramiden vid
Chichen Itza. Vi missade forstaklassbussen med 30 minuter, sa vi fick ta 2-kl
buss med stoppservice igen! Den har bussen hade annu hogre serviceniva och
stannade till och med for att slappa pa tiggare. Sa fort tiggaren var klar sa
stannade bussen igen och tiggaren kunde ga av. Det var inte riktigt lika varmt
pa den bussen som det forra, men det var anda 37 grader! Tur att vi tyckte
Chichen Itza var trevligt att besoka och att vi hann med den sista 1-kl bussen
tillbaks till Cancun igen. Tidigare pa semestern har vi knappt sett nagra
vitingar over huvud taget. Redan pa parkeringen utanfor Chichen Itza sag vi
fler an vi sett under hela resan i ovrigt. (Har i Cancun ar det ocksa en hel
del vitt folk)
Efter en jobbig dag pa bussen tyckte vi det var dags for resans enda
obligatoriska besok pa McDonalds. Dar blev vi aterigen paminda om mexikanska
ungdomars (tonaringar och aldre) beteende. Tidigare har vi sett folk som
hanglat oppet pa stranden, i vattnet, i restauranger och pa bussar. Men det
har tog priset. Tva som vi bedomde det 18-aringar satt inne i McDonalds
lekhorna och grovhanglade! Jag tror att det skulle vara en bra affarside att
oppna en restaurang med bas i det har landet...
Dagens aventyr har bestatt av att ta sig till stranden bland alla Cancuns
lyxhotell. Efter att ha akt lokalbuss och sedan vandrat langs hotellen i en
hel evighet (evighet=45 minuter) hittad vi ett stalle dar man kom ner till
stranden. Val dar insag vi att vi inte vagade bada pa delen (ostra stranden)
eftersom vagorna var alldeles for hoga. Det var bara att ga lika lange till
tills vi hittade en strand med ett skyddat lage sa vi kunde bada. Pa vagen dar
ifran gick vi i vara badbyxor genom lobbyn till ett lyxhotell eftersom vi inte
orkade leta efter en offentlig gangstig fran stranden ytterligare en gang.
I eftermiddags var vi pa tjurfaktning. Pa nagot satt blev vi kompis med en
kille utanfor stadion. Forst fixade han biljetterna med 50 tacopengars rabatt,
och sedan tog han med oss in pa mittplanen och darefter in till tjurarna. Dom
var JATTESTORA nar vi stod en meter ifran, aven om det var jarnstangsel mellan
oss och dom. Tjurfaktningen i sig var ju en upplevelse, men det racker nog med
att ga en gang!
Det har ar det sista mailet fran oss bada. I overmorgon aker Henrik hem
till kylan (?) i Sverige. Jag stannar ett tag till och tanker besoka Tulum,
Playa del Carmen och Cozumel under de dagar som ar kvar. Jag kommer hem den 6
december. Vi far se om det blir nagot mer mail innan jag kommer hem. Rykten
gor gallande att det inte ar sa utvecklat med internet dit jag ska, men
internet verkar finnas overallt i det har landet!
Det blir vad man gör det till
Hej igen!
Som vanligt har vi rest en del sedan forra mailet. Henrik och jag besokte
Isla Mujeres utanfor Cancun, och darefter har Henrik rest hem till Sverige.
Jag har rest vidare till Tulum och darefter till Isla Cozumel (via Playa del
Carmen).
Henrik och jag har under resan verkligen anpassat oss till semesterlivet.
Vi upptackte det inte sjalva, utan en amerikan papekade det for oss. Vi satt
och vantade pa baten fran Cancun till Isla Mujeres nar amerikanen kom och
fragade nar baten skulle ga. Ingen aning, svarade vi varpa amerikanen sa "On
vacation, hah!"
Det ar nog tur att vi har semesterinstallningen kvar, for annars hade
Henriks sista dag har kunnat bli en katastrof, men nu blev den istallet en av
de basta. Vi hade planerat att ta lokalbuss till farjan som sedan skulle ta
oss till Isla Mujeres. Dar skulle vi njuta i det turkos vattnet hela dagen och
sedan aka hem. Riktigt sa enkelt blev det inte. Pa bussen pa vagen till farjan
stal en kille (vi vet vem, det ar sa uppenbart i efterhand...) Henriks planbok.
Henrik ringde och sparrade sina kort och sa struntade vi i det. Enligt
guideboken kostar biljett med farja 10 pesos enkel med langsamma baten och 22
med den snabba. Vi kalkylerade med att 2*22 + 2*10 = 64 pesos, och jag hade 70
plus lite skrot pa mig (det var Henriks dag att sta for utgifterna, sa det var
bara tur att jag hade sa mycket). 70 pesos skulle alltsa racka for bat tur och
retur, men inte till nagon mat eller dryck, vilket kan vara lite jobbigt nar
man ar i solen en hel dag. Strunt samma, vi hoppade pa snabbfarjan.
Val pa snabbfarjan visar det sig att en enkel biljett kostade 35 pesos,
alltsa alla vara 70 tillsammans!! Vi struntade i det ocksa och tankte att det
far bli ett senare problem. Vi kom till beachen och njot hela dagen med bad,
volleyboll (Europa mot mexiko - jag blev kallad "the wall"...)och massor av
sol. En tjej i laget tyckte synd om oss, sa nar det blev kvall bjod hon oss pa
ol. Vi var lite nervosa infor farjan hem, men vi hoppade pa och efter 20
minuters prutande lat dom oss aka med snabbfarjan tillbaks for skrotet jag
hade pa mig, 19 pesos. (Jag undanholl iofs 10 pesos eftersom jag inte orkade
pruta pa bussen ocksa!) Dagen som borjade med ficktjuven som sedan blev en
suveran dag pa stranden kommer vi att komma ihag lange!
Dagen med farjan var som sagt Henriks sista har. Efter det tog jag en buss
till Tulum. Det maste vara varldens ande. Nar jag steg av bussen fanns ett
biljettkontor for bussen pa ca 10 kvm, en kiosk och nagra fa byggnader till!
Som tur var fanns det aven en taxi sa jag kom dit jag tankt mig.
Dit jag tankt mig visade sig vara ett stalle dar hyddorna (cabanas) har tak
av palmblad, vaggar och dorrar av nagot bambuliknande material och golv av
sand. Det fanns bara en cabaña kvar, och det var lyxvarianten som faktiskt
hade vagg och golv av betong, men som lag 3 meter fran discot! Mitt ute i
nowhere har man ju inte sa mycket att valja pa sa det fick bli den. Det sades
att det skulle finnas bade toalett och dusch nagonstans, sa jag begav mig ut
for att leta. Pa vagen stannade jag vid en cabaña for att se mig omkring och
stod oga mot oga med en leguan (eller vad det finns for nagot har. den sag ut
som brorsans, men den var brun och stor). Den skramde nastan livet ur mig!
Djur fanns det gott om. I restaurangen, som ocksa hade "strandgolv" vandrade
kackerlackor och i min cabaña hade jag massor av bitande insekter visade det
sig dagen efter...
Stallet var supermysigt, men jag tyckte det rackte med en natt dar eftersom
jag dok i cenotes (underjordiska floder) samma dag som jag kom. Dessutom kunde
jag inte sova. Ett disco ar ju som bekant inga problem for att jag ska kunna
sova, men jag vaknade mitt i natten av att det var sa oerhort kallt. Jag tog
pa mig t-shirt och handdukar for att bli varmare, men det forblev alldeles for
kallt. Belysningen i cabañan bestod av stearinljus, sa jag orkade inte fixa
ljus sa jag kunde plocka fram langbyxor och troja ur ryggsacken! Jag har
termometer pa min klocka och den visar att det inte varit kallare an 22 grader
pa natten, sa jag forstar inte riktigt hur det kunde kannas sa kallt. Hur ska
det ga nar jag kommer hem till Sverige?
Dyknigen i cenoten var suveran. Vattnet var kristallklart och sikten
obegransad sa man sag sa langt ficklampan/dagsljuset rackte. Tyvarr var det
valdigt lite folk i Tulum, sa det blev bara jag och instruktoren som dok. Det
var iofs helt suverant att ha hela cenoten for oss sjalva, men det kostade
lite extra...
Nu ar jag pa Cozumel for att dyka i havet. Nar jag kom hit gick jag runt
och tittade pa olika stallen att bo. Nar jag stannade pa trottoaren for att
dricka vatten fragade gubben bredvid om jag ville bo hemma hos honom, sa det
gor jag nu for mindre an halften av vad det kostar pa ett guesthouse. Han ar
dessutom jattetrevlig och tipsade mig om en restaurang dit han gar och ater.
Restaurangen hade inget pa menyn som jag kanner igen (t ex buritas, fajitas,
taco...) sa jag overlat till servitoren att bestamma nagot at mig (han ar ju
mexikan och dom kan ju inte engelka, sa han kunde inte forklara vad de olika
ratterna var). Maten var det overlagset godaste jag har atit har, och kostade
45 kr inklusive ol. Fast da stod jag ju for underhallningen for ovriga gaster
eftersom restaurangen ar i ett kvarter dit inga turister gar!
Min mage och jag ligger for narvarande i forhandlingar om maten var bra
eller ej. Jag tycker inte att min mage haller sig till gott forhandlingsklimat
utan tar till stridsatgarder lite for fort. Magen startade, sa jag har hamnats
med kemiska stridsmedel och jag verkar ha fatt ett stort overtag direkt!
Dykningen utanfor Cozumel ar kalasbra. I dag har var jag nere pa 35 meter
och sag botten stupa rakt ner sa langt man sag - och det var langt. Haftigt.
Dessutom finns en hel del fargglada fiskar och fina koraller har. Jag sag aven
en ofattbart stor barracuda. Tur att jag tog kort pa den for annars hade ingen
trott pa mig nar jag beskriver den! Dykningen blir ju inte samre av att det
inte ar andra dykare i vattnet. I dag var det bara jag och tva instruktorer,
den ena en amerikan som betalade for att dyka. Han har rest runt i Mexiko och
Sydamerika i 7 ar nu! Man kanske skulle folja hans exempel?
Nu ska jag hem och sova. Det ar uppstigning klockan 7 som vanligt i morgon.
Pa vagen ut ska jag trampa ihjal kackerlackan som irriterat mig under hela
tiden jag skrivit det har mailet!