Temptation Island - men vi blev inte frestadeDet visade sig att det blev ett jattelangt mail det har. Mest anpassat for den nyfikna familjen, sa ni andra far lasa sa mycket eller lite som ni vill! Nu har vi tagit oss vidare fran San Pedro pa on Ambergris Caye i Belize, tillbaks till Belize City, Chetumal och sedan vidare till Acapulco. For er som inte hittat Abergris Caye pa kartan sa ar det en o som ligger valdigt nara Mexiko. Det ar sa pass nara Mexiko att Mexikos kustbevakning var och tittade till oss nar jag dok. Snacka om risig bat - den sag mest ut som en flyktingbat! Valkomnandet pa Ambergris Caye var det inget fel pa. Vi hittade ett hotell vid stranden och med terass langst upp. Gatorna pa on bestar av packad sand och stamningen ar valdigt avslappnad. Direkt efter att vi checkat in vandrade vi i havskanten pa den vita sanden till en bar. Pa vagen fragade en svart kille med rastaflator (det maste varit han fran Japp-reklamen!) om vi ville titta pa hans trafigurer for att sedan fraga om vi ville bli mer avslappnade. Vi tyckte vi var tillrackligt avslappnade, sa vi gick vidare till baren dar vi drack tva ol var eftre att knappt ha atit ellr sovit under de tva dygn det tog att ta sig dit. Pa baren hande nagot som inte hant pa snart tre veckor - vi horde en telefon ringa. Det blev som en signal pa att det faktiskt fortfarande finns en verklighet med telefon, stress, asfalt och en massa annat nagonstans langt, langt bort. Det var tur att de spelade "Don't worry be happy" pa radion och det satt en skylt over baren med texten "No shirt, no shoes, no problem". Olen forresten. Jag skulle bestalla till oss och forsokte med tva Corona. Big misstake! Man ska tydligen inte bestalla mexikanskt i Belize. Det borde vi ju forstatt eftersom en kille i var minibuss blev hotad med US$1000 i boter for varje olflaska han tog med over gransen fran Belize. Gransovergangen till Belize var lite smastrulig. Vi var tvungna att visa vara pass i fyra olika hus och betala avgifter pa tva olika stallen nar vi skulle passera gransen. Avgifterna blir ju inte enklare att hantera nar det star $ for mexikanska pesos, belizes dollar och for US$. For att Henrik och jag ska forsta vad vi pratar om har vi nu dopt valutorna till taco-pengar, cowboy-pengar och semi-pengar (en belizepeng ar vard halften av en cowboy peng) Att vara i Belize var en omvaxling mot tidigare. Folk tittade inte pa oss som om vi var fran mars utan som vanliga manniskor. Dessutom pratade alla (nastan) engelska. Landet ar valdigt fattigt och majoriteten av dem som bor dar ar svarta (inte bara morka som i Mexiko). Samtidigt som det ar fattigt ar allt mycket dyrare dar, atminstone for turister, an i Mexiko. Samtidigt finns det lyx. Nar vi akte var racerbat (tva 225 hk motorer) till Ambergris sag vi en o som sag ut som en perfekt skott golfbana. Vi vet fortfarande inte om on ar konstgjord eller inte. Golfbana! Pa Ambergris aker man inte bil. Dar aker man golfbil! Forutom pa kvallarna forstass, for da far man inte ens aka golfbil i stan. Da ska man ga! Ingen stress pa den on inte. Vi har fortfarande roligt at forsta kvallen pa Ambergris nar vi bestallde tva margaritha. Efter att vi bestallt gick servitorerna och gjorde high five pa varandra (vi sag det i ogonvran och forstod ingenting). Efter ett tag kom servitoren tillbaks med tva enorma drinkar och sa med ett stort leende "Take your time". Vi hade ratt trevligt, framfor allt med tanke pa att vi fick skratta sist nar de raknade fel pa notan med 30%! Andra kvallen pa Ambergris var i lordags. Da hade vi tankt ga ut och parta lite, men vi insag snart att det inte var nagon bra ide. Fran ingenstans kom en massa fulla medelalders skilda amerikaner och tog over stallet vi var pa. Det var i och for sig en upplevelse att se hur de beter sig nar de vill ha roligt och "kul kul" en kvall. Utanfor Abergris ligger varldens nast langsta barriarrev, sa det var ju bara tvunget att dyka dar. Jag har hort att sikten ska vara superbra ocksa. Tyvarr var det sa daligt vader att alla utom jag stallde in dykningen den dag som jag skulle dyka. Det var ju bra eftersom det bara var jag, kaptenen och divemastern pa baten, men lite trakigt eftersom sikten "bara" var 20 meter. Daligt vader forresten. Det var drykt 30 grader varmt och stralande sol, men det blaste ganska mycket sa vagorna var inte sa roliga. Det var inte sa mycket fiskar i vattnet som det var i Thailand i somras, sa jag blev ratt besviken nar jag kom ner i vattnet. Besvikelsen forsvann dock nar jag sag en spotted eagle ray komma simmande nagra meter ifran oss. En spotted eagle ray ar en plattfisk som ser ut som en kvadrat med en svans i ena hornet. Guiden sa att fisken var ca 3m bred, men i min fiskbok star det att den kan bli knappt 2,5 meter bred och vaga 230 kg. Den var i vilket fall som helst helt enormt stor och jag blev sa imponerad att jag inte lyckades ta nagot kort trots att jag holl kameran i handen. Jag fick lite revansch nagra sekunder senare nar jag filmade en simmande skoldpadda med min kamera. Medan jag dok snorklade Henrik fran en annan bat (dar vagorna var lite lagre sa hans snorkel inte vattenfylldes hela tiden). Pa hans bat var det mer folk, hela fyra personer plus besattning! On Ambergris Caye forresten, den kallas numera ocksa for Temptation Island eftersom det var dar nagot amerikanskt TV-bolag spelade in dokusapan. Ett av de staende internskamten som vi kor mellan varandra nu ar "Is that a sunburn man!?" En kille i 15-arsaldern fick se Henrik nar han kom upp ur vattnet och undrade vad det var for marke med knivskarp rand han hade pa axeln. Det ar solbranna, och det ar darfor han numera ar en rosa leopard! Henrik upprepar gang pa gang att Gud finns. Detta eftersom han tycker att det ar rattvist att jag far alla myggbett (han har inte fatt ett enda, maste vara nagot fel pa hans blod!) nar han har brant sig sa! Henrik sager att hans blod ar utmarkt men att myggen visar sympati for hans roda hud. Nu ar vi som sagt i Cancun. Efter att ha tagit oss hit har vi totalt akt langfardsbuss i 54 timmar och med 8 olika bussbolag. De flesta bussar har varit bra, men de senaste dagarna har vi lyckats klanta till det och akt tva risiga bussar. Det hela borjade nar vi skulle aka minibuss fran Belize City till Chetumal. Nar vi kom till Belize City med bat sag vi en minibuss sta och vanta. Jag fragade om bussen gick till Chetumal. Den mexikanske chaufforen (mexikansk = kan inte ett ord engelska) nickade och ville ha min vaska. Fast sekunden efter bestamde han sig for att alla vaskor skulle ner fran taket till marken. Eftersom ingen av de andra passagerarna hjalpte till sa gjorde jag det. Nar alla vaskor var avlastade fick chaufforen for sig att vaskorna nu skulle in i bussen, sa jag lyfte in dem dar eftersom jag redan var genomsvettig (det var jattevarmt i solen). Nojd efter att ha varit snall och hjalp till gick jag och Henrik och satte oss i bussen och invantade avfarden. Da kommer en tant och borjar skrika pa mig att om jag inte hoppar av bussen ringer hon polisen. Jag fragar lite snallt varfor hon ska gora det, men da blir hon bara mer irriterad och skriker nagot mer om polisen! Det var inget annat att gora an att rota fram vara vaskor och lasta av bussen. Vi tror att vi inte fick aka med bussen eftersom den kom fran Guatemala och inte fick ta upp nya passagerare i Belize. Istallet fick vi aka en Mike Tyson/Don King-taxi (dvs en stor vit Lincoln av modell touring, cruising eller nagot sadant) till en annan busstation. Darifran akte vi buss till Chetumal. Den buss vi fick aka var en gamnal amerikansk skolbuss, givetvis utan AC, men med galonsaten, en handflatas benutrymme och full av folk (bara locals, vi och tva hollandare). Dte blev sa fullt att Henrik och jag blev tvungna att forsaka fa plats i samma sate, men kvaliteten pa bussen var ju inte sa hog. Nar bada vi satte oss pa samma sate sa gick det sonder! Christan maste dock halsa Palmer att det ar bra service pa bussarna har jamfort med skoldpaddsbolaget som kor i Stockholm. Har stannar bussen sa fort nagon star vid vagkanten och vinkar. Dessutom sa kan man saga till chafforen nar man vill sa stannar han och slapper av en, aven om det bara ar 50 meter sedan han stannade senast. Dessutmo har de vagbulor sa fort det star ett skjul vid sidan av vagen, och med tanke pa fjadringen i bussen sa hoppade det ratt bra langst bak dit vi turister forpassades. Vi akte sadan buss i 4,5 timmar... Vi tog kort pa bussen for att komma ihag den jobbiga farden, men hollandarna tyckte vi var konstiga eftersom det var en jattefin buss (jamfort med de bussar de akt med i Guatemala) Val i Cancun skulle vi bara sova och sedan aka vidare till pyramiden vid Chichen Itza. Vi missade forstaklassbussen med 30 minuter, sa vi fick ta 2-kl buss med stoppservice igen! Den har bussen hade annu hogre serviceniva och stannade till och med for att slappa pa tiggare. Sa fort tiggaren var klar sa stannade bussen igen och tiggaren kunde ga av. Det var inte riktigt lika varmt pa den bussen som det forra, men det var anda 37 grader! Tur att vi tyckte Chichen Itza var trevligt att besoka och att vi hann med den sista 1-kl bussen tillbaks till Cancun igen. Tidigare pa semestern har vi knappt sett nagra vitingar over huvud taget. Redan pa parkeringen utanfor Chichen Itza sag vi fler an vi sett under hela resan i ovrigt. (Har i Cancun ar det ocksa en hel del vitt folk) Efter en jobbig dag pa bussen tyckte vi det var dags for resans enda obligatoriska besok pa McDonalds. Dar blev vi aterigen paminda om mexikanska ungdomars (tonaringar och aldre) beteende. Tidigare har vi sett folk som hanglat oppet pa stranden, i vattnet, i restauranger och pa bussar. Men det har tog priset. Tva som vi bedomde det 18-aringar satt inne i McDonalds lekhorna och grovhanglade! Jag tror att det skulle vara en bra affarside att oppna en restaurang med bas i det har landet... Dagens aventyr har bestatt av att ta sig till stranden bland alla Cancuns lyxhotell. Efter att ha akt lokalbuss och sedan vandrat langs hotellen i en hel evighet (evighet=45 minuter) hittad vi ett stalle dar man kom ner till stranden. Val dar insag vi att vi inte vagade bada pa delen (ostra stranden) eftersom vagorna var alldeles for hoga. Det var bara att ga lika lange till tills vi hittade en strand med ett skyddat lage sa vi kunde bada. Pa vagen dar ifran gick vi i vara badbyxor genom lobbyn till ett lyxhotell eftersom vi inte orkade leta efter en offentlig gangstig fran stranden ytterligare en gang. I eftermiddags var vi pa tjurfaktning. Pa nagot satt blev vi kompis med en kille utanfor stadion. Forst fixade han biljetterna med 50 tacopengars rabatt, och sedan tog han med oss in pa mittplanen och darefter in till tjurarna. Dom var JATTESTORA nar vi stod en meter ifran, aven om det var jarnstangsel mellan oss och dom. Tjurfaktningen i sig var ju en upplevelse, men det racker nog med att ga en gang! Det har ar det sista mailet fran oss bada. I overmorgon aker Henrik hem till kylan (?) i Sverige. Jag stannar ett tag till och tanker besoka Tulum, Playa del Carmen och Cozumel under de dagar som ar kvar. Jag kommer hem den 6 december. Vi far se om det blir nagot mer mail innan jag kommer hem. Rykten gor gallande att det inte ar sa utvecklat med internet dit jag ska, men internet verkar finnas overallt i det har landet! Ma gott Pepparkakan och Rosa Pantern Next mail. |