Det blir vad man gör det tillSom vanligt har vi rest en del sedan forra mailet. Henrik och jag besokte Isla Mujeres utanfor Cancun, och darefter har Henrik rest hem till Sverige. Jag har rest vidare till Tulum och darefter till Isla Cozumel (via Playa del Carmen). Henrik och jag har under resan verkligen anpassat oss till semesterlivet. Vi upptackte det inte sjalva, utan en amerikan papekade det for oss. Vi satt och vantade pa baten fran Cancun till Isla Mujeres nar amerikanen kom och fragade nar baten skulle ga. Ingen aning, svarade vi varpa amerikanen sa "On vacation, hah!" Det ar nog tur att vi har semesterinstallningen kvar, for annars hade Henriks sista dag har kunnat bli en katastrof, men nu blev den istallet en av de basta. Vi hade planerat att ta lokalbuss till farjan som sedan skulle ta oss till Isla Mujeres. Dar skulle vi njuta i det turkos vattnet hela dagen och sedan aka hem. Riktigt sa enkelt blev det inte. Pa bussen pa vagen till farjan stal en kille (vi vet vem, det ar sa uppenbart i efterhand...) Henriks planbok. Henrik ringde och sparrade sina kort och sa struntade vi i det. Enligt guideboken kostar biljett med farja 10 pesos enkel med langsamma baten och 22 med den snabba. Vi kalkylerade med att 2*22 + 2*10 = 64 pesos, och jag hade 70 plus lite skrot pa mig (det var Henriks dag att sta for utgifterna, sa det var bara tur att jag hade sa mycket). 70 pesos skulle alltsa racka for bat tur och retur, men inte till nagon mat eller dryck, vilket kan vara lite jobbigt nar man ar i solen en hel dag. Strunt samma, vi hoppade pa snabbfarjan. Val pa snabbfarjan visar det sig att en enkel biljett kostade 35 pesos, alltsa alla vara 70 tillsammans!! Vi struntade i det ocksa och tankte att det far bli ett senare problem. Vi kom till beachen och njot hela dagen med bad, volleyboll (Europa mot mexiko - jag blev kallad "the wall"...)och massor av sol. En tjej i laget tyckte synd om oss, sa nar det blev kvall bjod hon oss pa ol. Vi var lite nervosa infor farjan hem, men vi hoppade pa och efter 20 minuters prutande lat dom oss aka med snabbfarjan tillbaks for skrotet jag hade pa mig, 19 pesos. (Jag undanholl iofs 10 pesos eftersom jag inte orkade pruta pa bussen ocksa!) Dagen som borjade med ficktjuven som sedan blev en suveran dag pa stranden kommer vi att komma ihag lange! Dagen med farjan var som sagt Henriks sista har. Efter det tog jag en buss till Tulum. Det maste vara varldens ande. Nar jag steg av bussen fanns ett biljettkontor for bussen pa ca 10 kvm, en kiosk och nagra fa byggnader till! Som tur var fanns det aven en taxi sa jag kom dit jag tankt mig. Dit jag tankt mig visade sig vara ett stalle dar hyddorna (cabanas) har tak av palmblad, vaggar och dorrar av nagot bambuliknande material och golv av sand. Det fanns bara en cabaña kvar, och det var lyxvarianten som faktiskt hade vagg och golv av betong, men som lag 3 meter fran discot! Mitt ute i nowhere har man ju inte sa mycket att valja pa sa det fick bli den. Det sades att det skulle finnas bade toalett och dusch nagonstans, sa jag begav mig ut for att leta. Pa vagen stannade jag vid en cabaña for att se mig omkring och stod oga mot oga med en leguan (eller vad det finns for nagot har. den sag ut som brorsans, men den var brun och stor). Den skramde nastan livet ur mig! Djur fanns det gott om. I restaurangen, som ocksa hade "strandgolv" vandrade kackerlackor och i min cabaña hade jag massor av bitande insekter visade det sig dagen efter... Stallet var supermysigt, men jag tyckte det rackte med en natt dar eftersom jag dok i cenotes (underjordiska floder) samma dag som jag kom. Dessutom kunde jag inte sova. Ett disco ar ju som bekant inga problem for att jag ska kunna sova, men jag vaknade mitt i natten av att det var sa oerhort kallt. Jag tog pa mig t-shirt och handdukar for att bli varmare, men det forblev alldeles for kallt. Belysningen i cabañan bestod av stearinljus, sa jag orkade inte fixa ljus sa jag kunde plocka fram langbyxor och troja ur ryggsacken! Jag har termometer pa min klocka och den visar att det inte varit kallare an 22 grader pa natten, sa jag forstar inte riktigt hur det kunde kannas sa kallt. Hur ska det ga nar jag kommer hem till Sverige? Dyknigen i cenoten var suveran. Vattnet var kristallklart och sikten obegransad sa man sag sa langt ficklampan/dagsljuset rackte. Tyvarr var det valdigt lite folk i Tulum, sa det blev bara jag och instruktoren som dok. Det var iofs helt suverant att ha hela cenoten for oss sjalva, men det kostade lite extra... Nu ar jag pa Cozumel for att dyka i havet. Nar jag kom hit gick jag runt och tittade pa olika stallen att bo. Nar jag stannade pa trottoaren for att dricka vatten fragade gubben bredvid om jag ville bo hemma hos honom, sa det gor jag nu for mindre an halften av vad det kostar pa ett guesthouse. Han ar dessutom jattetrevlig och tipsade mig om en restaurang dit han gar och ater. Restaurangen hade inget pa menyn som jag kanner igen (t ex buritas, fajitas, taco...) sa jag overlat till servitoren att bestamma nagot at mig (han ar ju mexikan och dom kan ju inte engelka, sa han kunde inte forklara vad de olika ratterna var). Maten var det overlagset godaste jag har atit har, och kostade 45 kr inklusive ol. Fast da stod jag ju for underhallningen for ovriga gaster eftersom restaurangen ar i ett kvarter dit inga turister gar! Min mage och jag ligger for narvarande i forhandlingar om maten var bra eller ej. Jag tycker inte att min mage haller sig till gott forhandlingsklimat utan tar till stridsatgarder lite for fort. Magen startade, sa jag har hamnats med kemiska stridsmedel och jag verkar ha fatt ett stort overtag direkt! Dykningen utanfor Cozumel ar kalasbra. I dag har var jag nere pa 35 meter och sag botten stupa rakt ner sa langt man sag - och det var langt. Haftigt. Dessutom finns en hel del fargglada fiskar och fina koraller har. Jag sag aven en ofattbart stor barracuda. Tur att jag tog kort pa den for annars hade ingen trott pa mig nar jag beskriver den! Dykningen blir ju inte samre av att det inte ar andra dykare i vattnet. I dag var det bara jag och tva instruktorer, den ena en amerikan som betalade for att dyka. Han har rest runt i Mexiko och Sydamerika i 7 ar nu! Man kanske skulle folja hans exempel? Nu ska jag hem och sova. Det ar uppstigning klockan 7 som vanligt i morgon. Pa vagen ut ska jag trampa ihjal kackerlackan som irriterat mig under hela tiden jag skrivit det har mailet! Ma gott darhemma Martin |